Idag var det dags for konsert. Pojkarna skulle spela pa ett varuhus och jag, Serena och Kirsten var inbjudna. Jag skulle sjunga och de spela tvarflojt var tanken. Nar sista laten kom var jag fortfarande inte uppropad pa scen. Jaha, tankte jag, andringar i spelschemat. Men nej, det var ju den laten. Och jag skulle sjunga ledstamman. Serena och Kirsten tittade forvirrat pa mig och efter latens slut fragade Phila varfor jag inte sjong. Jag svarade att de inte kallat pa mig (som de gjort med de ovriga). Jag kunde ju inte bara ga upp pa scen och be dem ta laten fran borjan. Att jag inte fick sjunga spelar egentligen inte sa stor roll eftersom ljudet var daligt och jag inte var sa saker pa texten. Men med tanke pa att allt hemma kretsar kring bandet, nya skivan (med tvarflojtsaccompanjemang) Kisima awards och sa kande jag mig fasligt exkluderad. Liten och bortglomd. Som det sjatte hjulet. Jag vill ocksa kunna spela nagot instrument!