Och fragan ar om det ar vart det? Sju timmar pa en plaststol med minst tva kvinnor arbetandes och suckandes. Mzungohar ar sa glatt. Och det har var fasligt kort. Men de gjorde ett bra jobb. Haret mitt ar numera langt och lockigt. I flator. Braids kallas det. Men sju timmar? Jag som fick myror i byxorna efter tre kvart!

Morkret kom och kylan. Mama Christina ringde. Och var orolig. "Be dem eskortera dig" Javisst svarade jag men sa inget. Jag ar inte morkradd och det ar bara tvahundra meter till var court.Nog klarar jag det sjalv. Sa hordes et pangpang. Det foljdes av pang pang pang. Frisorerna inne ropade in mig och min frisor. Hur manga fick satta livet till dar? Vert var det nagonstans? Inte langt borta, vid stora vagen skulle jag gissa pa. Dar jag tar Matatun varje morgon. Helgen jag var i Mombasa skjots en polisman i vart omrade. Och veckan inna jag flyttade in hos Christine skjots tva man en bit langre ner pa var gata.

Det varsta ar att jag borjat vanja mig. I borjan blev jag nervos och fick ont i magen. Nu flyttade jag lungt in min stol och promenerade hem i morkret trekvart senare. Och jag tanker pa allt jag laste forra aret. Och kanske forstar jag battre. Manniskorna som lever mitt i det. De maste vara totalt avtrubbade.