Idag var jag i Tanzania. Bara trehundra meter over gransen, sedan borjade regnet sta som spon i backen. Da drack vi lask och at kex  under ett litet tak.

I Tanzania ropade de inte Obama efter oss som de gor hemma i Nairobi. Nej, de ropade Mc Kain i stallet. Jag tror att jag foredrar att vara kusin med Obama faktiskt.

Jag kanske skulle forklara vad jag gor i Migori. Har bor en dansk volontar som jag halsar pa nagra dagar. For att se landsbygden. Och for att se annat an bajsiga blojjor och tvatt.

Michael jobbar som larare och idag holl vi en geografilektion tillsammans. Forsta fragan var "Kan ni peka ut Danmark pa kartan" De borjade leta runt Kina. Michael omformulerade. "Kan ni borja med att peka up Europa?" Efter lite snurrande kring Australien och aven inom deras egen kontinent fann de tillslut ratt. Ja, sadar holl vi pa. Med elever aldre an oss sjalva.

Utbildningen ar verkligen inte nagot att hurra for ute pa landsbygden. Vem som helst kan i stort sett bli larare.

Jag hade folje med en mycket pratglad dam pa bussen till Migori idag. Hon hade varit i Nairobi med barnbarnet. Bernbarnet var omkring 8 ar och sjalv var hon 42 om jag horde ratt. Jag talade inte om hur gammal mamma ar. Sedan fragade hon om jag var gift. Nar hon fick svaret sa hon att jag skulle vara lugn, Gud skulle finna nagon at mig. Sedan fragade hon om det var guds ord jag laste. Nej svarade jag. Det handlar om biafrakriget. Men hon forstod inte. Da borjade nagon be och hon koncentrerade sig pa det istallet. Om de ar religiosa  i NAirobi sa vet jag inte vad de ar haruppe.

Innan hon skulle ga av ropade hon: Hejda min dotter, vi ses! Och hela bussen stirrade. Jag far fler och fler afrikanska mammor for var vecka kanns det som. Nu har jag tre.

Har kommer ett recept pa den basta maten. Chapatis. Brod du lagar i pannan. Receptet ar min host-systers och ganska svarfoljt, men representerar a andra sidan val kenyanskt forhallningssatt.

Ingredienser:

• En halv skal self rising mjol (vanligt mjol och lite lagom med bakpulver fungerar ocksa)
• Lite salt
• Lite socker
• Ungefar en tva koppar varmt vatten
• Lagom med olja

Blanda alltihopa till en mjuk deg. Att den ar mjuk ar viktigt for att fa de fluffigaste och lattaste chapatis. Kavla degen i lagom rundlar (sisadar en 4 millimeter tjocka) Hetta upp olja i en panna och stek pa lagom varme tills de ar bruna, fina och genomstekta.

Lycka till!

Eller sa ar det bara svallningar fran Obama-vagen. Men jag kanner mig otroligt valkommen i alla fall. Mer an nagonsin sedan jag kom for tva manader sedan. Alla ropar Obama.

"Me I am a Lou (stammen Obamas far kommer fran) and you youre a mzungo. Obama for life"sedan gjorde han tummen upp.

En annan ropade "Karibu Kenya Madame! Obama for life!"

En kille fragade Benson nagot pa swahili idag. Jag forstod att det var om mig. Benson lade armen om mig och svarade nagot tillbaka. Och Seamus och Filah skrattade. Jag tror att killen hade sagt att Benson sag ut som Obama och nagot om mig. Bensons svar pa det var nej, men jag skall gora obamabarn med henne. Och jag kom att tanka pa killen som ville gora obamabarn med Almuth i Mombasa. Men inte mer an tio. For fler fick man inte ha i Europa hade han hort.

Fick mail fran radion. Ett tack for "annu en lysande rapport". Det kandes bra. Det peppar mig till att sikta hogt. Aven om det ar landets mest overutbildade yrke.

Medierna har den senaste dominerats av presidentvalet i USA. Eller nej, de har dominerats av Obama. For det ar det enda som raknas har. Att Obama inte ar sarskilt fortjust i sin kanyanske far spelar ingen roll. 

Dagaen idag ar en galen dag. Alla Mataus var tysta under morgontimmarna. Ingen sexistisk hip hop. Bara radio. Bara Obama. 

Overralt pa gatorna ropar de Obama sa fort de ser mig. Och alla ler. Jag ar inte langre en Mzungo. Jag ar vit, men en av dem. Stamningen ar faktiskt forandrad. Mer antirasistisk. Mer oppen.

Och det ar en stor dag. USAs forsta svarta president har valts och vi har kanske kommit ett steg narmare den varld Martin Luther King talade om. Men att Kibaki utlyste peoples holiday ar lite fanigt. Det ar for mycket USA. Det racker med att Coca Cola Company totalt dominerar. Visste ni att De inte bara sysslar med lask? Nej, yoghurt, mjolk, dricksvatten. Ja det mesta kan vi nog finna dem i. Om inte som huvudforetag sa som delagare.

En del kenyaner ser det som en seger for Kenya. Men hej! Det ar for jamlikheten mellan varldens folk. Obama kommer inte att sarbehandla Kenya som de verkar tro. Och allt prat om Lous. Obama bryr sig inte om vilken stam hans far var fodd inom. Och det borde ovriga Kenya inte heller gora. Men det ar bra. For det ar inte bara Lou-folket som ar stolta. Hela Kenya har tuppfeber och for en gangs skull kanske de ser sig som Kenyaner i forsta hand.

Dagen spenderades pa Nairobi Hospital. Eftersom jag numera kanner till platsen och rutinerna foljde jag med Serena. Bakterier fran bebisarna var diagnosen aven for henne.

Sedan akte vi hem och lagade mat. Mama Christine fyllde ar och overraskningsparty stod pa dagordningen. Hon har visst inte firat en enda fodelsedag i hela sitt liv. Grannsonen Edwin bekraftade den kenyanska traditionen av fodelsedagsfirande genom att erkanna att han inte ens vet nar hans mama fyller ar.

Europeisk middag med tre ratter. Tyskland, Italien och Sverige. Men eftersom den Italienska kocken var sjuk lagade jag ocksa en del av det italienska bidraget. Huset fylldes av grannar och vanner och Christine var som ett barn. Lika exalterad som en femaring pa sitt forsta riktiga barnkalas. Det var kul att se. Och jag ar saker pa att hon kommer att prata om det i veckor.