Dagen idag var ett aventyr. Igen. Ganska manga dagar ar det gar. Pa vagen till jobbet stannade matatun halvvags och sa att tureen var slut. Jag forstod inte varfor men eftersom det hander ibland sa tankte jag inte sa mycket pa det. Det kom ingen matatu sa vi borjade ga. En man hjalpte oss att hitta hela vagen till jobbet. det skulle aldrig handa i Sverige! Att du far hjalp av nagon som egentligen inte riktigt har vagarna forbi dar. Jag var lite skeptiskt, men mitt ute i slummen finns inget val. Vi var tvugna att lita pa honom.

Val pa jobbet insag vi att det var problem i Kayole. Tva av volontarerna fran en annan organisation var inte dar. De hade blivit tillsagda att inte aka. Oroligheter i slummen ar visst inte att leka med.

Vi fick hora att det hela berodde pa strejk. Matatukillarna maste betala 500 Ksh till polisen varje dag. Varfor ar inte helt klart men det har nog med trafikstockningarna att gora. Och poliserna stoppar titt som tatt bussarna och kraver pengar for att de har for mycket dekaler pa fonstren. Men alla matatus har detta sa problemet ligger i korrumperade poliser som vill ta tillfallet i akt och stoppa boterna i egen ficka. Idag hade de nog arresterat en kille och da blir det strejk.

Vi slutade en timme tidigare, innan rusningen borjar, for att undvika eventuella oroligheter. Efter en stunds paromenerande insag vi att det inte skulle ga nagra matatus fran de storre knutpunkterna heller. Alternativet var att promenera hem. Men sa kom det fram en kille och fragade om han kunde kora oss hem. Han var chef for en korskola och pratade med de kenyanska volontarerna. Eftersom alla skulle till Buru Buru och vi kunde dela bil bestamde vi oss for att lita pa honom.Efter en lang stunds vantan kom bilen och vi hoppade in. Da borjade nagon kasta sten pa vagen och mot var bil. En polisbil passerade. Full mundering och med maskingevaren i hogsta hugg. Jag blev livradd. Asynen av vapen gor mig verkligen nervos. Anledningen till att de kastade sten pa oss var for att de insag att korskolan skulle tjana pengar pa oss. De pengar som de skulle tjanat om de inte strejkade. Vi korde ut pa vagen for att motas av en stor lastbil som precis skulle dumpa ett lass jord pa korbanan. Vi hann stoppa honom sa att vi kunde passera. Sedan borjade antligen hemfarden. Den gick smartfritt och jag kande mig for forsta gangen lite sakrare pa grund av min hudfarg. Ingen skulle ta mig for att vara inblandad pa nagon sida i konflikten.

Vi betalade och killen slappte av oss utanfor grinden till var gata. Stackars Serena var helt slut, denna hennes forsta dag pa jobbet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att fartyg kapas kan jag förstå. Utländska trålare konkurerar ut lokala fiskare som får svårt att försörja sig. Så är det på västsidan av kontinenten. Och då och då skrivs det även om orsakerna till pirateriet utanför Somalia.   Att turister blir...

Det är en park mellan mig och havet. Det är två hav mellan mig och dig.   Bli inte kvar, är du snäll. ...

Här...   ... pratar man om vädret. Mycket och ofta. ... har nästan varje hus en bastu. ... säger man inga istället för inte (Tex. Det blev inga så bra det här). ... frågar man inte vad man heter utan "vems flicka är du?" ... är människorn...

Jag städade skrivbordet och fann ett litet paket. En bunt kartongbitar, prydligt ihopsatta med ett gummiband. Ett kinesiskt pussel som jag fick för några veckor sedan av en man utan minne.   Han kom fram till oss på cafét och bad om några minuter...

De stora bruna ögonen tittade på mig. Som om de kunde se rakt igenom mig. Den knubbiga lilla handen pekade ut genom fönstret där han satt på knä i sätet. Bussen skumpade till och jag vaknade. Det knöt sig i magen. Sätet bredvid mig var tomt. Det som ...