Dagen vigdes at att leka turist. For ja, det var nog precis det vi var aven om ingen av volontarerna ville erkanna det. Vi bor ju har. Och jobber. Inga vanliga turister inte.

Vi tog oss till Ngong Hills som ligger en bit fran Nairobi. Kenyaner och volontarer blandat med en massa sol, varme och skratt. Just da kande jag att jag inte alls villaka hem. Inte an pa lange jag ar inte fardig har. Forhoppningsvis kanner jag inte likadant den 22 december.

Vi var tvugna att ha med oss en guide med oss upp pa toppen. Guide och guide. Han var snarare nagon slags sakerhetsvakt tror jag. Med ett stort hemskt gevar. Det finns inget som far mig att kanna mig sa osaker som dessa vapen overallt. Aven om det ar polis och vakter som bar de. Polisen ar korruption personifierad och jag skulle tro detsamma om vaktbolagen. 

 

Moster

16 oktober 2008 10:30

Hej igen! Roligt att man kan läsa om vad du gör igen. B har har åkt till Afrika idag, jag ångrade nsätan att jag inte följde med, särskilt som det ösregnar här och du verkar få vara med om så intressanta saker på den där kontinenten. Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att fartyg kapas kan jag förstå. Utländska trålare konkurerar ut lokala fiskare som får svårt att försörja sig. Så är det på västsidan av kontinenten. Och då och då skrivs det även om orsakerna till pirateriet utanför Somalia.   Att turister blir...

Det är en park mellan mig och havet. Det är två hav mellan mig och dig.   Bli inte kvar, är du snäll. ...

Här...   ... pratar man om vädret. Mycket och ofta. ... har nästan varje hus en bastu. ... säger man inga istället för inte (Tex. Det blev inga så bra det här). ... frågar man inte vad man heter utan "vems flicka är du?" ... är människorn...

Jag städade skrivbordet och fann ett litet paket. En bunt kartongbitar, prydligt ihopsatta med ett gummiband. Ett kinesiskt pussel som jag fick för några veckor sedan av en man utan minne.   Han kom fram till oss på cafét och bad om några minuter...

De stora bruna ögonen tittade på mig. Som om de kunde se rakt igenom mig. Den knubbiga lilla handen pekade ut genom fönstret där han satt på knä i sätet. Bussen skumpade till och jag vaknade. Det knöt sig i magen. Sätet bredvid mig var tomt. Det som ...