Jag har jobbat med de minsta bebisarna de senaste dagarna. De ar sota, men jag far ut mer fran de aldre. De ar for manga i den har gruppen. 14 nyfodda upp till fyra manader som skriker ikapp for att de ar hungriga eller kissiga. Marco kissade tva ganger pa mig idag. En gang pa morgonen for att halsa mig valkommen. Och en gang precis innan jag slutade. Da blev jag lite trott. De hade lamnat mig ensam att byta pa de resterande tio bebisarna och alla skrek. Efter trekvart var jag sa trott i hjarnan att jag inte visste riktigt vart jag skulle ta vagen. Nar jag kom hem spydde jag. Kanske for att jag var trott. Eller sa ar det nat knas med min kropp. Jag har inte haft matlust pa en vecka sa kanske hanger det ihop. Men jag skall prova att dricka annu mer vatten. Och ta extra salt. For de anvander knappt inte salt i maten. Bara cayennepeppar.

Senare pa kvallen madde jag bra igen. Fyra bananer och jag var nastan som vanligt igen. Jag forsokte lara Mama Christine att anvanda min kamera. Hon ar for rolig. Det blev manga daliga bilder och mycket skratt. Jag tycker om min afrikanska mamma. Aven om hon ar paranoid. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att fartyg kapas kan jag förstå. Utländska trålare konkurerar ut lokala fiskare som får svårt att försörja sig. Så är det på västsidan av kontinenten. Och då och då skrivs det även om orsakerna till pirateriet utanför Somalia.   Att turister blir...

Det är en park mellan mig och havet. Det är två hav mellan mig och dig.   Bli inte kvar, är du snäll. ...

Här...   ... pratar man om vädret. Mycket och ofta. ... har nästan varje hus en bastu. ... säger man inga istället för inte (Tex. Det blev inga så bra det här). ... frågar man inte vad man heter utan "vems flicka är du?" ... är människorn...

Jag städade skrivbordet och fann ett litet paket. En bunt kartongbitar, prydligt ihopsatta med ett gummiband. Ett kinesiskt pussel som jag fick för några veckor sedan av en man utan minne.   Han kom fram till oss på cafét och bad om några minuter...

De stora bruna ögonen tittade på mig. Som om de kunde se rakt igenom mig. Den knubbiga lilla handen pekade ut genom fönstret där han satt på knä i sätet. Bussen skumpade till och jag vaknade. Det knöt sig i magen. Sätet bredvid mig var tomt. Det som ...