Idag var det dags for konsert. Pojkarna skulle spela pa ett varuhus och jag, Serena och Kirsten var inbjudna. Jag skulle sjunga och de spela tvarflojt var tanken. Nar sista laten kom var jag fortfarande inte uppropad pa scen. Jaha, tankte jag, andringar i spelschemat. Men nej, det var ju den laten. Och jag skulle sjunga ledstamman. Serena och Kirsten tittade forvirrat pa mig och efter latens slut fragade Phila varfor jag inte sjong. Jag svarade att de inte kallat pa mig (som de gjort med de ovriga). Jag kunde ju inte bara ga upp pa scen och be dem ta laten fran borjan. Att jag inte fick sjunga spelar egentligen inte sa stor roll eftersom ljudet var daligt och jag inte var sa saker pa texten. Men med tanke pa att allt hemma kretsar kring bandet, nya skivan (med tvarflojtsaccompanjemang) Kisima awards och sa kande jag mig fasligt exkluderad. Liten och bortglomd. Som det sjatte hjulet. Jag vill ocksa kunna spela nagot instrument!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att fartyg kapas kan jag förstå. Utländska trålare konkurerar ut lokala fiskare som får svårt att försörja sig. Så är det på västsidan av kontinenten. Och då och då skrivs det även om orsakerna till pirateriet utanför Somalia.   Att turister blir...

Det är en park mellan mig och havet. Det är två hav mellan mig och dig.   Bli inte kvar, är du snäll. ...

Här...   ... pratar man om vädret. Mycket och ofta. ... har nästan varje hus en bastu. ... säger man inga istället för inte (Tex. Det blev inga så bra det här). ... frågar man inte vad man heter utan "vems flicka är du?" ... är människorn...

Jag städade skrivbordet och fann ett litet paket. En bunt kartongbitar, prydligt ihopsatta med ett gummiband. Ett kinesiskt pussel som jag fick för några veckor sedan av en man utan minne.   Han kom fram till oss på cafét och bad om några minuter...

De stora bruna ögonen tittade på mig. Som om de kunde se rakt igenom mig. Den knubbiga lilla handen pekade ut genom fönstret där han satt på knä i sätet. Bussen skumpade till och jag vaknade. Det knöt sig i magen. Sätet bredvid mig var tomt. Det som ...