Klockan tio över fyra skall man inte åka bil inne i min hemstad. För då är det kö. Ända från rondellen i korsningen vid macken upp till systemet. Inte så jättelångt egentligen, men för att vara i en småstad. Sedan ringlar kön från rondellen (den vid macken alltså) norrut in i nästa rondell som ligger sådär en tre fyra bilar ifrån den första. Då tänker jag att det kanske hade varit lättare med ett trafikljus. För syftet med en rondell är väl att trafiken skall flyta? Men å andra sidan är det ju bara runt tio över fyra som det blir lite kaosigt. I övrigt är staden ganska biltom.

Man kan ringa mig i Kenya!  Till arbetet eller värdfamiljen. Då kanske jag inte skall bo ett skjul då?

17 km från stadskärnan. Det är väl ganska centralt egentligen? I en så stor stad som Nairobi? Kayole Slums. Läste att UD inte längre avråder svenskar från att resa till Kenya. Men i säkerhetsfäreskrifterna står att turister skall undvika storstädernas slum. Men jag är väl ingen turist? Jag jobbar ju där. I slummen. Eller?

I alla fall så innebär telefonmöjligheterna att radion kan ringa mig.

Då får mor och far höra min röst, höra att jag lever. Det tycker de nog om.

Och jag får leka journalist. Sveriges mest överutbildade yrke. Bäst att fastna lite extra med foten då.

Jag vet, det har varit alldeles kollosalt dåligt uppdaterat här den senaste tiden. Men jag har inte hunnit. Det har varit tusen förberedelser och vaccinationer och annat inför Kenya-resan. Det har varit jobb. Och så lite ledighet på olika platser i landet.

Jag har några halvfärdiga texter som väntar på att bli upplagda. Ända sedan slutet av juni faktiskt. Jag tror jag skall lägga upp dem faktiskt. Så håll kollen bakåt! 

”Tack för din mederkan!
Av de 693 personer som hittills gjort testet, klarade du dig bättre än 684 (98%)”

Testet handlade om stockholmskultur. Hur bra kan du stockholmskulturen tror jag tteln var. Frågor med citat från filmer, eller utdrag ur böcker och låttexter, allt med anknytning till stockholm. På något sätt.

Jag fick knappast bättre resultat än 98% för att jag läst böckerna eller sett filmerna. Det har jag inte. Inte för att jag kan Stockholmskulturen bra. För jag kan den inte.

Då måste det väl ha varit testets utformande då?

En fråga minns jag. Den handlade om en bok. Om vem som skrivit den. Jag kände inte igen texten. Inte heller namnen på författaralternativen. Det fanns tre namn. Två kvinnliga, ett manligt. Jag läste utdraget två gånger och kände att detta inte var skrivet av en kvinna. Det måste vara en man. Jag känner så ibland. Ganska ofta. Att det måste vara en man eller kvinna som skrivit en text. Som om vi har olika språk. Jag valde det manliga alternativet och fick rätt. Inte för att jag kan stockholmskulturen. För att jag kan mans- och kvinnokulturen?

Kom hem från Åland nyss. Familjesemestern gick bra. Smärtfritt. Trots alla olikheter och vitt skilda intressen. Tur det bara var fyra nätter.

Väl inne på svenskt vatten talar telefonen om: du har sex nya röstmeddelanden. Ett var från Afrika. Eller nej, nu ljög jag. Det var OM Afrika. Jag är godkänd. Klar. Ett barnhem i Kenya blir min värld till hösten.

Vart skall jag nu börja? Visum? Vaccination? Pass är bra har jag hört. Kanske skulle jag börja där? Ja, så får det bli. På måndag ska jag gå till polisen.

Men först skall jag åka på festival. I Borlänge.

Jag drömde ingenting inatt. Även om vi var tysta medan vi plockade alla sju sorterna. Rödklöver, vitklöver, vallmo, en ros, förjätmigej, kärringtand, och en väldigt fin blomma som jag inte sett förut. Lila var den, och vit. Men oj vad det var svårt att vara tyst. Lika fnissigt som i Alla vi barn i bullerbyn.

Om man vill kan man jobba hur mycket som helst. Då måste man säga till. Så att man inte tar ut sig. Mina axlar värker. Ryggen med. Sedan bröllopet i lördags tror jag. Serveringsfaten var tunga. Väldigt tunga och väldigt varma. Gästerna satt lågt. Stolarna var i vägen för knäna. Då fick vi böja på ryggarna i stället. Inte bra.

Min masserande vän var på väg till Dalarna. Så jag får vänta till söndag. Under tiden hinner jag jobba lite mer. Så att han får ordentiligt med ömma muskler att knåda tänker jag.

Jag läste om dödsstaff i USA. Att delstaterna inte alltid utfärdar domarna. Att de hellre väljer livstid. Anledningar är enkel. De har förstått att oskyldiga kan straffas.

Bra. Att de så sakteliga kommer till insikt.

Kom att tänka på filmen "the life of david gale". Det är nog en av de intelligentaste filmer jag sett. Slutet hade jag aldrig kunnat förutse och så smart det var sen. Se den och förundras över det stora landet i väst.

Och dancer in the dark. Jag har nog aldrig gråtit så mycket till en film. Den är så hemsk. Och vacker. Björk är vacker.