Dagen idag var ett aventyr. Igen. Ganska manga dagar ar det gar. Pa vagen till jobbet stannade matatun halvvags och sa att tureen var slut. Jag forstod inte varfor men eftersom det hander ibland sa tankte jag inte sa mycket pa det. Det kom ingen matatu sa vi borjade ga. En man hjalpte oss att hitta hela vagen till jobbet. det skulle aldrig handa i Sverige! Att du far hjalp av nagon som egentligen inte riktigt har vagarna forbi dar. Jag var lite skeptiskt, men mitt ute i slummen finns inget val. Vi var tvugna att lita pa honom.

Val pa jobbet insag vi att det var problem i Kayole. Tva av volontarerna fran en annan organisation var inte dar. De hade blivit tillsagda att inte aka. Oroligheter i slummen ar visst inte att leka med.

Vi fick hora att det hela berodde pa strejk. Matatukillarna maste betala 500 Ksh till polisen varje dag. Varfor ar inte helt klart men det har nog med trafikstockningarna att gora. Och poliserna stoppar titt som tatt bussarna och kraver pengar for att de har for mycket dekaler pa fonstren. Men alla matatus har detta sa problemet ligger i korrumperade poliser som vill ta tillfallet i akt och stoppa boterna i egen ficka. Idag hade de nog arresterat en kille och da blir det strejk.

Vi slutade en timme tidigare, innan rusningen borjar, for att undvika eventuella oroligheter. Efter en stunds paromenerande insag vi att det inte skulle ga nagra matatus fran de storre knutpunkterna heller. Alternativet var att promenera hem. Men sa kom det fram en kille och fragade om han kunde kora oss hem. Han var chef for en korskola och pratade med de kenyanska volontarerna. Eftersom alla skulle till Buru Buru och vi kunde dela bil bestamde vi oss for att lita pa honom.Efter en lang stunds vantan kom bilen och vi hoppade in. Da borjade nagon kasta sten pa vagen och mot var bil. En polisbil passerade. Full mundering och med maskingevaren i hogsta hugg. Jag blev livradd. Asynen av vapen gor mig verkligen nervos. Anledningen till att de kastade sten pa oss var for att de insag att korskolan skulle tjana pengar pa oss. De pengar som de skulle tjanat om de inte strejkade. Vi korde ut pa vagen for att motas av en stor lastbil som precis skulle dumpa ett lass jord pa korbanan. Vi hann stoppa honom sa att vi kunde passera. Sedan borjade antligen hemfarden. Den gick smartfritt och jag kande mig for forsta gangen lite sakrare pa grund av min hudfarg. Ingen skulle ta mig for att vara inblandad pa nagon sida i konflikten.

Vi betalade och killen slappte av oss utanfor grinden till var gata. Stackars Serena var helt slut, denna hennes forsta dag pa jobbet.

Idag flyttade Serena in. Hon ar fran Rimini och jag tycker redan valdigt bra om henne. Det kommer bli toppen att dela hus med henne resten av tiden. Mycket skratt.

Idag var en bra dag! Jag jobbade med Amelie som bytt till min grupp. Det var toppen. Karin ar trevlig, men pa den manad jag har varit har har jag lart mig om mig sjalv att talamodet ar lika med noll nar det galler klagande och pessimistiska manniskor. Hon har nog inte sagt ett positivt ord om landet sedan jag borjade jobba med henne forra veckan. Ibland kan jag riva mitt har. 

Calonso ar ett argt barn. Han ar arg mest hela tiden och jag har lite svart att hantera honom. Jag kanner honom inte tillrackligt val for att se vad som ar fel. Men jag tror att det ar understimulans. Han tycker battre om att leka an att sova, men det far han inte nar de andra sover sa han har valdigt mycket energi till overs. Det visar han genom att hela tiden rynka pannan i valdigt djupa (och otroligt gulliga) veck samtidigt som han plutar med munnen.

I morse gick Caro ivag for att diska. Innan hon gick sa hon at barnen att sova och de krop ner under filten pa madrassen. Tva sekunder efter att hon lamnat rummet krop halften omkring pa golvet. Jag insag efter en stund att det basta var att lata dem leka och forsoka halla deras uppmarksamhet inom rummets fyra vaggar sa att jag inte skulle behova jaga dem over hela vaningsplanet. Tretton bebisar pa en person kan vara lite val mycket. Som tur ar ar alla barnen i basta tittut-aldern. Sa genom att gomma mig i mitt forklade och leka tittut kan jag leka med alla barnen samtidigt. Problemet kan vara att man sedan har tre ungar krypandes runt benen som vill leka under forklade och kjol. Men det ar mest gulligt.

Nar Amelie kommit sov halften av barnen och resterande var upptagna med att klanga pa Amelie och i tvattkorgen. Utom Calonso. Han hade kommit pa att man kunde leka tittut i dorroppningen. Vi lekte och han skrattade sa att han nastan kiknade. Plotsligt sprang han fram (i den man man kan springa nar man knappt kan ga) och gav mig varldens bjornkram. Josses tankte jag, vad har hant med pojken. Senare under dagen kom han igen och kramade mig. Jag tror bestamt att han lider brist pa narhet. Det gor de nog allihop, men de flesta av dem har sokt sig till mig sjalvmant.

Tank vad lite man behover gora for att fa sa mycket tillbaka. Detta kommer sakert leda till att han klanger runt mina ben hela dagarna och att jag maste ge annu mer till de andra for att kompensera. Jag kommer att vara om mojligt annu mer trott nar jag kommer hem, men det gor ingenting. det ar det vart. Och det ar ju bara for tre manader.

I tisdags ringde radion och jag var i etern for forsta gangen sedan jag anlande. Jag tror att djungeltelegrafen gick darhemma. Alltid ar det nagon som lyssnar pa lokalradion.

Det var forsta gangen jag pratade svenska pa over en manad. Jag kunde inte hitta orden. Tank om jag kommer tat lata som Victoria Silverstedt nar jag kommer hem? Fanig svengelska. Fast utan den amerikanska accenten forstas.

Jag skriver dagbok pa svenska och jag skriver ju har, men jag pratar inte. Och oftast tanker jag meningen pa engelska och skriver den pa svenska. Ni anar inte hur ofta jag maste sudda och byta ut engelska ord! Marks det? Hur ar egentligen grammatiken? 

De har tagit min Francis! Jag fragade vart han skulle for han var sa fint kladd dar han satt pa golvet och sag forvirrad ut. Han forstod att nagot var i gjorningen. Jag fick ett mumlande svar fran skoterskan. Mombasa tror jag hon sa. Jag fragade om han skulle adopteras. Hon visste inte. Jag hoppas det! For hans skull. Men jag blev sa ledsen. Han har verkligen forgyllt mina dagar. Inget av de andra barnen ger sa mycket respons som denne lille prins charmig. Jag far verkligen se till att inte fasta mig for mycket vid dem. Men ah vad tomt det var! Patricia och Alonso var sa arga pa mig hela dagen. Jag vet inte vad det var for fel idag och de andra skrek mest. varfor skriker alla barn nar ett val borjat? Kan de inte ha varsin dag? Huvudet skulle helst vilja sprangas efter sadana dagar.

Lordagen spenderades med Mama Cs son Seamus. Han ar musiker och bandet skulle halla i en ovning i en kyrka. Det var roligt. Vi sjong sanger pa swahili och nagra pa engelska. och de andra pojkarna i bandet var trevliga. Skont med unga kenyaner sa att man far lite mer kulturutbyte an hemma i familjen.

Sedan fick vi folja med honom hem. Han bor hos sin aldre bror. Det bor fint. Aven med svenska matt. Brodern ar pilot sa han har kanske en ovanligt bra lon for att vara i Kenya. Vi tittade pa film och at pizza. Kenyansk pizza ar inte som svensk. Bottnen ar hard. Inte hard som i krispig. Hard som i for mycket mjol. Men tack vare palagg som inte kan jamforas med vegetariska pizzor i Sverige (jag sager bara champinjoner och kronartskockor pa burk) blev det bra. Och animerad film fran pixar ar alltid lika roligt. Jag ar helt overtygad om att det inte ar barnfilm. Det ar barnsliga vuxenfilmer forkladda till barnfilm for att legitimera tittandet.

Idag var en ovanligt bra dag. Jag var glad. Sa glad som jag inte varit hittils. Jag hade hur mycket energi som helst och hade verkligen ingen lust att titta pa nygeterna eller vara pa mitt rum. Jag fragade Mama C vad som planerades till middag och ifall jag kunde laga den. Ja visst svarade hon men lamnade mig inte ensam i koket for en sekund. Det var bara gronsaker som skulle frasas sa det var inget komplicerat alls men efter en stunds diskussion om ditt och datt insag jag att hon inte trodde jag kunde laga mat.

- Men jag har ju bott ensam i ett ar! 

- Verkligen? 

- Ja, och jag kunde laga mat innan dess.

- Va, vad sager du?

Att jag lagat mat tidigare maste hon ha glomt bort. Hon lamnade mig i alla fall ensam och jag slapp ha henne hangandes over axeln. Da knackade det pa grinden. Det var gasmannen som kom med mer gas till spisen.

- Iiidaaa, pleace open the gate for me?

Jag var fortfarande pa oerhort gott humor och skuttade bokstavligen ivag for att oppna. Dar stod en ung kille och laste sin cykel. Jag tog behallaren med gas. Han tittade lite underligt pa mig och jag fragade om han skulle ha betalt nu. Det skulle han sa jag gick fore in med gasen. Senare kom jag pa varfor han tittat. For att jag tog begahallaren sjalv. Jag ar kvinna och i afrika. det hander nog sallan. Han foljde efter och installerade gasen. Han sade nagot till Christine som skrattade och tittade pa mig.

- Vad sager ni om mig nu? undrade jag.

- Han undrar om han kan fa ta m,ed sig den glada och hjalpsamma flickan till sin by. 

- Nej tack! skrattade jag.

Jag borde ha svarat att min far inte har tillrackligt manga kor!

Sedan kom en man med gronsaker till imorgon. Jag blev aterigen utropad fran koket.

- Ja, vad ar det?

- Gronsaksmannen vill titta pa dig?

Nu var det inte lika kul langre. Jag kande mig plotsligt som en docka i en glasmonter. Eller nej, ingen glasmonter. En bur, sa att man kan ta pa mig.

Mama Christine fragar ofta hur vi gor for att halla oss sa smala i Sverige. Om jag har nagra tips. Jag forsoker forklara att alla inte ar smala i sverige. Att det ar manga fler i Kenya som ar smala (till och med magra) an i Sverige. I alla fall av de yngre. Sedan forklarar jag att vi har lite andra matvanor generellt. Vi ater lite mindre och ofta. (1-aringarna pa barnhemmet ater lika mycket som jag) "Aha, du menar Mzungo-style?" Med Mzungo-style menas normal portion med omtag. Om Christines dotter Lauretta ater mindre an vanligt en dag fragar hon alltid varfor hon ater Mzungo-style. "Bantar du?!" Om vi volontarer gar upp i vikt blir vardmammorna overlyckliga. Det betyder att de lagar bra mat.

Sa har ser en matdag ut:

06.45 Frukost:

Tre skivor vitt, sott brod (grovt brod finns inte att kopa) med nagot slags bordsmargarin pa. En kopp te. I basta fall en banan ocksa. Men den brukar jag ta med till jobbet. Man vet aldrig nar man kan behova extra energi.

Omkring 13.00 Lunch:

Ibland ris, ibland Ughali (mjol utan kryddor som kokas ihop till en torr massa. Det enda jag hittils inte tycker om i kanyansk matvag) med bonor eller gronsaker till. Ibland bade och. Oftast ar gronsakerna riktigt goda. Bonorna ar en sorja jag ater for att bli matt. Ibland ar det stenar i bonorna eller gronsakerna. Stora som tander. Da ar maten inte lika god langre och man hoppas att det finns en sparad banan i vaskan.

Runt 20.00 Middag:

Nu ar jag i regel vansinningt hungrig for det finns sallan mat hemma sa att man kan ata en macka eller sa till mallanmal. Som tur ar ar maten hemma riktigt god. Gronsaksroror i olika konstellationer med Chapatis (brod man steker), ris eller Mokimo (potatismos med gronsaker i).