Natten till mandag hade jag feber. Sa hog feber som jag aldrig tror att jag haft. Jag fros samtidigt som jag var alldeles blot av svett. Jag skakade och bade magen och varlden runtomkring snurrade. Jag sov tva timmar pa hela natten och nar Kirstens klocka ringda pa morgonen fragade jag henne om hon madde bra. Ja, gor inte du det? Nej! Och jag berattade om min natt. Huvudvark, krakningar, diarre, yrsel, magont. Hennes kommentar var Malaria. Nar en likblek Ida kom ner till koket bestamde Mama Christine att det nog var bast att besoka Nairobi Hospital. Malaria ar inte att leka med och eftersom det inte var nagon annan i huset som var sjuk sa kunde det inte heller vara matforgiftning.

Val framme pa sjukhuset (forvanta er inte att transporter skall ga utan komplikationer i detta land, inte ens med rekommenderad taxichauufor) borjade vantan. Jag kom till en doktor. Han var valdigt trevlig. Han hade varit i Sveriga tre manader och fragade om en massa svenska ord medan han undersokte. Bra uttal hade han. Han fragade om jag bodde i Stockholm och jag svarade att jag bor i Uppsala.

- Ah! Uppsala, are you a student?

- Yes I am.

- Can you take masters there?

- In medicine?

- Yes

- I guess so?

- Do you think you can look it upp for me? If I give you my e-mail>

Hm... Han har en ring pa fingret och han ber inte om mina kontaktuppgifter. Da ar han nog arlig. Klart jag skall hjalpa honom da.

Sedan provtagning efter mycket vantan.

- So you working with children, sager den unge provtagaren.

- Yes.

- Do you like children?

- Yes, of course. If I working with them so...

- Do you like children mutch? (vart vill han komma tanker jag)

- Can I give you one? (va????)

- NO!!!

- Why? (visserligen med glimten i ogat, men anda)

- I'm to yyoung to be a mother, skrattar jag

- Nono, sager han och tittar i papprena. You're 20, here in Kenya we start at 14.

- No you don't. I know that. (i vissa grupper kanske, men de flyttar ju for sjutton inte hemifran forran de ar 25)

Sedan var det klart och jag kunde smita darifran, skrattandes. Antar att det var en fin komplimang, men jag foredrar nog att ta med mig ett av barnen fran barnhemmet om jag skulle kanna mig redo att bli foralder nar jag lamnar landet i december.