Forsta natten hos vardfamiljen. Jag sov nastan ingenting. Fast jag var sa trott sa trott. Sa manga nya ljud. Sa manga konstiga dofter. Jag som alltid varit glad at att ha ett bra luktsinne. Har skulle jag garna vara utan det. Men jag vanjer mig nog. Precis som man vanjer sig vid doften av ratt kott under slakten.

Min Mama ar toppen! Hon sa idag att mina foraldrar borde vara glada som har en sa leende dotter. Och ja, jag gar omkring och smaler hela tiden. Men ar det sa konstigt? Nar man ar omgiven av leende manniskor hela tiden? Inte som i Sverige dar folk suckar at en om man ar for positiv. Har kan man inte vara for positiv.

Pojkarna halsar hela tiden. Och erbjuder taxi. Jag ler och tackar nej. Hur vanlig skall man vara tillbaka? En sade valkommen igar. Da blev jag glad. Kandes inte som han forvantade sig nagot fran mig. Ville inte ha mina vita pengar. Bara halsa valkommen.