Mama Christine fragar ofta hur vi gor for att halla oss sa smala i Sverige. Om jag har nagra tips. Jag forsoker forklara att alla inte ar smala i sverige. Att det ar manga fler i Kenya som ar smala (till och med magra) an i Sverige. I alla fall av de yngre. Sedan forklarar jag att vi har lite andra matvanor generellt. Vi ater lite mindre och ofta. (1-aringarna pa barnhemmet ater lika mycket som jag) "Aha, du menar Mzungo-style?" Med Mzungo-style menas normal portion med omtag. Om Christines dotter Lauretta ater mindre an vanligt en dag fragar hon alltid varfor hon ater Mzungo-style. "Bantar du?!" Om vi volontarer gar upp i vikt blir vardmammorna overlyckliga. Det betyder att de lagar bra mat.

Sa har ser en matdag ut:

06.45 Frukost:

Tre skivor vitt, sott brod (grovt brod finns inte att kopa) med nagot slags bordsmargarin pa. En kopp te. I basta fall en banan ocksa. Men den brukar jag ta med till jobbet. Man vet aldrig nar man kan behova extra energi.

Omkring 13.00 Lunch:

Ibland ris, ibland Ughali (mjol utan kryddor som kokas ihop till en torr massa. Det enda jag hittils inte tycker om i kanyansk matvag) med bonor eller gronsaker till. Ibland bade och. Oftast ar gronsakerna riktigt goda. Bonorna ar en sorja jag ater for att bli matt. Ibland ar det stenar i bonorna eller gronsakerna. Stora som tander. Da ar maten inte lika god langre och man hoppas att det finns en sparad banan i vaskan.

Runt 20.00 Middag:

Nu ar jag i regel vansinningt hungrig for det finns sallan mat hemma sa att man kan ata en macka eller sa till mallanmal. Som tur ar ar maten hemma riktigt god. Gronsaksroror i olika konstellationer med Chapatis (brod man steker), ris eller Mokimo (potatismos med gronsaker i).