Idag var en ovanligt bra dag. Jag var glad. Sa glad som jag inte varit hittils. Jag hade hur mycket energi som helst och hade verkligen ingen lust att titta pa nygeterna eller vara pa mitt rum. Jag fragade Mama C vad som planerades till middag och ifall jag kunde laga den. Ja visst svarade hon men lamnade mig inte ensam i koket for en sekund. Det var bara gronsaker som skulle frasas sa det var inget komplicerat alls men efter en stunds diskussion om ditt och datt insag jag att hon inte trodde jag kunde laga mat.

- Men jag har ju bott ensam i ett ar! 

- Verkligen? 

- Ja, och jag kunde laga mat innan dess.

- Va, vad sager du?

Att jag lagat mat tidigare maste hon ha glomt bort. Hon lamnade mig i alla fall ensam och jag slapp ha henne hangandes over axeln. Da knackade det pa grinden. Det var gasmannen som kom med mer gas till spisen.

- Iiidaaa, pleace open the gate for me?

Jag var fortfarande pa oerhort gott humor och skuttade bokstavligen ivag for att oppna. Dar stod en ung kille och laste sin cykel. Jag tog behallaren med gas. Han tittade lite underligt pa mig och jag fragade om han skulle ha betalt nu. Det skulle han sa jag gick fore in med gasen. Senare kom jag pa varfor han tittat. For att jag tog begahallaren sjalv. Jag ar kvinna och i afrika. det hander nog sallan. Han foljde efter och installerade gasen. Han sade nagot till Christine som skrattade och tittade pa mig.

- Vad sager ni om mig nu? undrade jag.

- Han undrar om han kan fa ta m,ed sig den glada och hjalpsamma flickan till sin by. 

- Nej tack! skrattade jag.

Jag borde ha svarat att min far inte har tillrackligt manga kor!

Sedan kom en man med gronsaker till imorgon. Jag blev aterigen utropad fran koket.

- Ja, vad ar det?

- Gronsaksmannen vill titta pa dig?

Nu var det inte lika kul langre. Jag kande mig plotsligt som en docka i en glasmonter. Eller nej, ingen glasmonter. En bur, sa att man kan ta pa mig.