Forsta natten hos vardfamiljen. Jag sov nastan ingenting. Fast jag var sa trott sa trott. Sa manga nya ljud. Sa manga konstiga dofter. Jag som alltid varit glad at att ha ett bra luktsinne. Har skulle jag garna vara utan det. Men jag vanjer mig nog. Precis som man vanjer sig vid doften av ratt kott under slakten.

Min Mama ar toppen! Hon sa idag att mina foraldrar borde vara glada som har en sa leende dotter. Och ja, jag gar omkring och smaler hela tiden. Men ar det sa konstigt? Nar man ar omgiven av leende manniskor hela tiden? Inte som i Sverige dar folk suckar at en om man ar for positiv. Har kan man inte vara for positiv.

Pojkarna halsar hela tiden. Och erbjuder taxi. Jag ler och tackar nej. Hur vanlig skall man vara tillbaka? En sade valkommen igar. Da blev jag glad. Kandes inte som han forvantade sig nagot fran mig. Ville inte ha mina vita pengar. Bara halsa valkommen. 

 

Moster

5 september 2008 18:52

Har du datoruppkoppling där? Fantastiskt! Ska bli så intressant att läsa vad dofterna är för nåra, vad ljuden betyder – och ALLT annat.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att fartyg kapas kan jag förstå. Utländska trålare konkurerar ut lokala fiskare som får svårt att försörja sig. Så är det på västsidan av kontinenten. Och då och då skrivs det även om orsakerna till pirateriet utanför Somalia.   Att turister blir...

Det är en park mellan mig och havet. Det är två hav mellan mig och dig.   Bli inte kvar, är du snäll. ...

Här...   ... pratar man om vädret. Mycket och ofta. ... har nästan varje hus en bastu. ... säger man inga istället för inte (Tex. Det blev inga så bra det här). ... frågar man inte vad man heter utan "vems flicka är du?" ... är människorn...

Jag städade skrivbordet och fann ett litet paket. En bunt kartongbitar, prydligt ihopsatta med ett gummiband. Ett kinesiskt pussel som jag fick för några veckor sedan av en man utan minne.   Han kom fram till oss på cafét och bad om några minuter...

De stora bruna ögonen tittade på mig. Som om de kunde se rakt igenom mig. Den knubbiga lilla handen pekade ut genom fönstret där han satt på knä i sätet. Bussen skumpade till och jag vaknade. Det knöt sig i magen. Sätet bredvid mig var tomt. Det som ...