Men sarskilt inte barn!

De slar barnen pa mitt barnhem och jag vet inte hur jag skall hantera det. Jag klarar inte av att vara i samma rum da. Tararna kommer och jag vagar inte saga ifran. Vet inte om det ar nagonting som alltid forekommer eller om det bara ar nagra av skoterskorna har.

Jag far tio olika direktiv om hur saker skall goras. Och gor jag pa ett satt som nagon visat och en annan inte gillar det far jag onda blickar. Jag ar mzungu och darmed inkompetent. Sa later det pa tonfallet i alla fall. De talar pa swahili, men nagra ord kan jag redan sa jag anar vad de talar om. De andra volontarerna bekraftade mina misstankar idag. Mzungos ar i allmanhet lata, for de har maskiner till allt. Det ar en vanlig forestallning har. Intressant med alla kulturkrockar och fordomar och forstestallningar vi har om varandra.

 

Pinepo

12 september 2008 17:37

Det låter hemskt, klart man INTE slår barn. Var är du och jobbar?

http://pinepo.bloggagratis.se

 

Moster

12 september 2008 17:50

Du vet, det är nästan alltid så på nya arbetsplatser – att man blir åthutad. Det blir bättre.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att fartyg kapas kan jag förstå. Utländska trålare konkurerar ut lokala fiskare som får svårt att försörja sig. Så är det på västsidan av kontinenten. Och då och då skrivs det även om orsakerna till pirateriet utanför Somalia.   Att turister blir...

Det är en park mellan mig och havet. Det är två hav mellan mig och dig.   Bli inte kvar, är du snäll. ...

Här...   ... pratar man om vädret. Mycket och ofta. ... har nästan varje hus en bastu. ... säger man inga istället för inte (Tex. Det blev inga så bra det här). ... frågar man inte vad man heter utan "vems flicka är du?" ... är människorn...

Jag städade skrivbordet och fann ett litet paket. En bunt kartongbitar, prydligt ihopsatta med ett gummiband. Ett kinesiskt pussel som jag fick för några veckor sedan av en man utan minne.   Han kom fram till oss på cafét och bad om några minuter...

De stora bruna ögonen tittade på mig. Som om de kunde se rakt igenom mig. Den knubbiga lilla handen pekade ut genom fönstret där han satt på knä i sätet. Bussen skumpade till och jag vaknade. Det knöt sig i magen. Sätet bredvid mig var tomt. Det som ...